Anafylaxibehandling med adrenalin

Anafylaxi

Anafylaxibehandling med adrenalin

Akut vård
Patienter med anafylaxi ska ha en omedelbar bedömning som undersöker luftvägar, andning, cirkulation, funktionsnedsättning och exponering (ABCDE- Airway, Breathing, Circulation, Disability, Exposure). Problemen ska behandlas allteftersom de hittas och ambulans ska larmas direkt.¹ Intramuskulärt adrenalin är första linjens behandling för anafylaxi och kan rädda liv. Det ska administreras till ALLA patienter som har anafylaktisk chock och till dem med kliniska symtom som troligen utvecklas till anafylaxi.^2-6 Adrenalin ska ges genom en intramuskulär injektion i mitten av eller i yttre delen av låret^.7,8Användningen av subkutant eller inandat adrenalin för behandlingen av anafylaxi rekommenderas INTE.^9,10 Säkerhetsprofilen för intramuskulärt adrenalin är mycket god även om patienter kan uppleva övergående blekhet, hjärtklappning och huvudvärk. Intramuskulärt adrenalin (1 mg/ml) bör ges med en dos som är 0,01 ml/kg av kroppsvikt till en maxdos på 0,5 ml.¹¹ Enligt indikation för autoinjektorerna ska 0,15mg ges till barn som väger 15-30 kg och 300 mg ges till patienter över 30 kg. Under tiden ambulans inväntas kan en andra dos administreras efter fem till femton (5-15) minuter, om svaret på den första dosen är otillräcklig.¹ Med otillräckligt svar på två eller flera doser med intramuskulärt adrenalin kan adrenalin administreras som en infusion av läkare med god erfarenhet inom intensivvård, akut- och/eller traumavård tillsammans med lämplig hjärtövervakning.¹Om misstanke om anafylaxi föreligger kan provtagning av tryptas övervägas för att säkerställa diagnosen.¹²

Övervakning och utskrivning
Vid anafylaxi grad 1 ska patienten övervakas i minst 4 timmar. Vid anafylaxi grad 2 i minst 8 timmar och vid anafylaxi grad 3 i minst 12 timmar på sjukhus. Detta gäller även om adrenalin adminstrerats i hemmet.¹²

Efter anafylaxi ska patienten remitteras till allergolog eller allergikunnig läkare för uppföljning.¹² Patienter ska ges råd vid utskrivning inklusive åtgärder för att om möjligt undvika allergener De ska få instruktioner om när och hur deras injektionspenna med adrenalin ska användas och remiss till en allergispecialist för att utreda möjliga utlösande faktorer och om det är möjligt få information om förebyggande vård för att minimera risken för ytterligare reaktioner. Patientråden ska säkerställa att patienter och vårdgivare är optimalt utrustade och utbildade för att hantera ytterligare anafylaktiska reaktioner.

På längre sikt ska patienter ges en vårdplan för anafylaxi som innehåller råd om undvikande, kontaktdetaljer för råd plus en plan för akut behandling av anafylaxi med symtom som troligtvis förekommer och hur man ska reagera på vart och ett av dessa. Om omfattande eliminering av livsmedel är nödvändig bör det ske i samverkan av allergolog och dietist på specialklinik.¹²

Doktor, patient, barn får utbildning i anafylaxi.

Foto: Getty Images

Utbildning
Eftersom anafylaxi förekommer ute i samhället ska alla patienter med anafylaxi och deras vårdgivare förses med utbildning och träning för att kunna hantera en anafylaktisk chock.¹² Utbildning ska omfatta patientspecifika strategier för undvikande i hemmet, i den sociala miljön och vid resor. Detta ska hjälpa patienter att känna igen sina symtom och varningssignaler för förestående anafylaxi, när och hur de ska administrera adrenalin som de kan injicera själva och andra åtgärder som behövs för att hantera reaktionen (t.ex. att ringa om hjälp, när det ska administreras en andra dos). Utbildning ska betona behovet av att alltid bära med sig sina injektionspennor.¹²

Referenser:

Muraro A, Roberts G, Worm M, Bilo MB, Brockow K, Fernandez Rivas M, et al. Anaphylaxis: guidelines from the European Academy of Allergy and Clinical Immunology. Allergy 2014; 69:1026-45.
Pumphrey RS. Lessons for management of anaphylaxis from a study of fatal reactions. Clin Exp Allergy 2000; 30:1144-50.
Pumphrey RS, Gowland MH. Further fatal allergic reactions to food in the United Kingdom, 1999-2006. J Allergy Clin Immunol 2007; 119:1018-9.
Bock SA, Munoz-Furlong A, Sampson HA. Further fatalities caused by anaphylactic reactions to food, 2001-2006. J Allergy Clin Immunol 2007; 119:1016-8.
Bock SA, Munoz-Furlong A, Sampson HA. Fatalities due to anaphylactic reactions to foods. J Allergy Clin Immunol 2001; 107:191-3.
Soreide E, Buxrud T, Harboe S. Severe anaphylactic reactions outside hospital: etiology, symptoms and treatment. Acta Anaesthesiol Scand 1988; 32:339-42.
Simons FE, Roberts JR, Gu X, Simons KJ. Epinephrine absorption in children with a history of anaphylaxis. J Allergy Clin Immunol 1998; 101:33-7.
Simons FE, Gu X, Simons KJ. Epinephrine absorption in adults: intramuscular versus subcutaneous injection. J Allergy Clin Immunol 2001; 108:871-3.
Simons FE, Gu X, Johnston LM, Simons KJ. Can epinephrine inhalations be substituted for epinephrine injection in children at risk for systemic anaphylaxis? Pediatrics 2000; 106:1040-4.
Simons FE, Sheikh A. Anaphylaxis: the acute episode and beyond. BMJ 2013; 346:f602.
Muraro A, Roberts G, Clark A, Eigenmann PA, Halken S, Lack G, et al. The management of anaphylaxis in childhood: position paper of the European academy of allergology and clinical immunology. Allergy 2007; 62:857-71.
Anafylaxidokumentet 2015, Svenska föreningen för allergologi (SFFA) http://www.sffa.nu/wp-content/uploads/2015/12/Anafylaxi_sept_2015.pdf