Ytlig ventrombos är en sjukdom som oftast drabbar venerna i de nedre extremiteterna¹. Venös trombos, blodproppar, orsakar inflammation i venerna vilket kan vara smärtsamt, med klåda och ömhet runt det drabbade området längs med venen. Benet kan vara rött och svullet, med erytem och ödem, vilket är vanliga tecken vid ventrombos^2,3.

Ytlig ventrombos är också förknippat med tromboemboliska komplikationer som djup ventrombos (DVT) eller lungemboli (LE), vilket har visats i flera studier^1,4. En studie av Frappé et al. som inkluderade patienter med ytlig ventrombos, visade att 24,6% samtidigt hade DVT och 4,7% hade lungemboli¹. En epidemiologisk studie utförd av Decousus et al. visade att även patienter utan samtidig DVT eller LE vid diagnos utvecklade tromboemboliska komplikationer inom 3 månader⁴. Slutsatsen är att patienter som tidigare haft tromboflebit har en ökad risk för framtida venösa tromboemboliska sjukdomar⁵.

Ytlig ventrombos är lokaliserat i⁵:

• Vena saphena magna hos 60–80 % av fallen
• Vena saphena parva hos 10–20 % av fallen
• Andra vener i benen hos 10–20 % av fallen
• Båda benen, bilateralt, hos 5–10 % av patienterna

Uppskattningsvis så förekommer ytlig ventrombos hos 6 per 1000 individer⁶, vilket kan överstiga förekomsten av djup ventrombos (DVT)².
Tromboflebiter som är begränsade till <5 cm går ofta i spontan regress, medan större, mer utbredda riskerar att progrediera till de djupare venerna i underbenet⁶.

DVT = djup ventrombos; LE = lungemboli; VTE = venös tromboembolism

Länk till mer information